Inget att försvara

Jag prövar tanken. Tränar mig på att förhålla mig försvarsfritt till olika situationer och människor. Tränar på att inte hävda och försvara åsikter, ståndpunkter, ”fel” och ”rätt”, ”för” och ”emot”. Och jag låter mig återigen inspireras av Deepak Chopra som skriver: ”När du inte har något att försvara tillåter du inte att någon dispyt uppkommer. Om du gör det här konsekvent – om du slutar kämpa och hålla emot – kommer du helt och fullt att uppleva nuet, som är en gåva.”

 

I nuet finns inga konflikter

Någon blir arg på mig, ger mig kritik och attackerar mig för något jag gjort eller inte gjort. Något som jag själv inte upplever att jag gjort mig skyldig till. Om jag då väljer att inte försvara mig; att inte hävda att jag i själva verket gjort rätt och att det är hon/han som har fel; att bemöta kritiken med argument och att försöka bevisa och övertala den andra om att min ståndpunkt är den rätta. Vad händer då?

Det som sker är att jag blir medveten om mina känslor och om vad jag förnimmer i min kropp. Och jag blir medveten om den andras känslor. Och om den smärta vi båda i stunden upplever av att just nu inte kunna nå varandra. Jag kan göra mig medveten om min andning och koncentrera mig på att känna den i magen. Och jag kan andas igenom hela upplevelsen; acceptera, bevittna. Den andras känslor träder fram allt mer; hon/han kanske gråter, skriker, blir tyst…

Försvar och argumentation skapas i tankarna, med intellektet. Och det leder mig bort från närvaron. Kroppsförnimmelserna och känslorna visar mig vägen tillbaka till nuet. Men det kan bara ske när jag släpper taget om att försöka försvara mig.

Och när jag återvänder till nuet så upplöses ”problemen”, ”konflikten”. För i nuet existerar inga problem. Att gå i försvar skapar problem, konflikt. Att inte gå i försvar synliggör möjligheter, lösningar.

Går det att njuta av dåligt väder?

Jag skulle i onsdags besöka Skeppsholmens Folkhögskola för att leda några pröva-på-pass i mindfulness. När jag redan var på väg upptäckte jag att ett underkylt isregn föll. Jag hade fel sorts skor på mig och blev blöt och kall om fötterna. Det blåste och var mulet.

Detta var nuet. En situation som många av oss skulle beskriva som ”dåligt väder” och kanske förbanna – både vädret och årstiden. Vi skulle svära över vädret och önska att det vore sommar istället, eller att vi var i Tahiland, eller hemma i den sköna varma sängen. Vi skulle ”försvara” oss mot väderleken; argumentera mot den, tycka att den är ”fel”, inte borde finnas.

Men vädret går inte att försvara sig mot. Det går heller inte att argumentera mot. Det bara är där. Precis såsom det är. Vare sig vi gillar det eller inte. Att vi förbannar och svär över vädret ändrar det inte. Däremot skapar och förstärker vi känslor av obehag inom oss själva och detta tar bort vårt fokus från det som är, här och nu.

Nuets gåva

För att kunna gå i försvar behöver vi först definiera något som ”dåligt” och ”fientligt”. Därefter kan vi ge oss hän åt en reaktion som innebär att vi hävdar något i motsats som vi anser är ”bra” och ”vänligt”. Då kan vi rikta vi in vår energi på att strida och kämpa för detta ”goda” mot det ”onda”; ”fienden”. Detta tar bort vår medvetna närvaro och vi dräneras på kraft och energi. Följden blir en negativ cirkel som i olika grad ger oss och förstärker lidande.

Att vara i försvarsfrihet innebär att helt och fullt acceptera det som redan är, det vill säga det pågående ögonblicket. Utan att värdera någonting som vare sig ”bra” eller ”dåligt”, ”ont” eller ”gott”. Det handlar inte om att försöka tvinga sig själv till att njuta av dåligt väder. Utan det handlar om att inte kämpa emot något som redan är ett faktum.

Nuet är en gåva. Vilket Chopra skriver tydliggörs i det engelska ordet ”present”. Det som händer när jag till fullo gör mig öppen för det pågående ögonblicket precis såsom det är – vad det än är – och när jag accepterar det helt utan att försöka försvara mig, är att jag blir närvarande (beeing present), och då kommer nuets gåva till mig (the present), vilket med Chopras ord kan beskrivas som ”en inre glöd, en extatisk gnista som vibrerar i varje levande varelse.” Detta är mindfulness, och det hjälper mig att uppleva livet fullt ut. Och ja, detta i sig ger mig en stor njutning och glädje: glädjen över att finnas till och vara.

Att vilja ha och släppa taget

Kan jag få det jag vill ha utan kamp och ansträngning?

Jag har önskningar och drömmar inför min framtid. I allmänhet att den ska vara ljus och fylld av kärlek och glädje. Och mer specifikt vad gäller delar av livet som relationer, boende, arbete. Men hur ska jag få det jag vill ha? Borde jag anstränga mig och försöka kämpa så mycket som möjligt för att få det? Nej, säger Deepak Chopra, då riskerar jag bara att hamna i destruktiv stress, få hjärtattacker och försämrat immunförsvar. Men hur ska jag göra då?

Jag har nu en tid arbetat febrilt med min nya hemsida. Det har inneburit många timmar framför datorn och mycket pill med texter och sidor. Samtidigt är jag inne i slutskedet av arbetet med att publicera min nästa bok, som kommer ut 28/3 i år. Och, jag arbetar samtidigt intensivt med att skapa nya kurser och workshops inom mindfulness och livscoaching. Jag arbetar passionerat med att utveckla Skrivarkursen på Jakobsbergs Folkhögskola, för jag vill att den ska bli ännu bättre i framtiden…och med att möta kursdeltagarna i deras skapande process; och: nu i torsdags hade jag glädjen att få ta emot en ny underbar grupp på grundkursen i mindfulness.

Allt detta vill jag ha, och vara i. Och jag vill ha mer av det. Så förra veckan jobbade jag extra hårt; jag både kämpade och ansträngde mig. Vad hände? Denna helg drabbades min kropp av ett virus, jag fick munsår, ont i magen, spänningar i axlar och nacke. Kroppen talade tydligt till mig och sa: ”Sakta ner! Ta hand om dig själv. Tappa inte närvaron. Släpp taget, kom tillbaka till nuet!”

Jag bestämde mig för att vara tacksam för kroppens budskap. Jag sov extra mycket, mediterade, gjorde Qi-andning, coachade mig själv ordentligt i min må-bra-dagbok. Och jag fick hjälp av min 9-åriga dotter som tog med mig på skogspromenad och fika i solen på söndagen; och av min katt som vill bli klappad och kelad med…

Och jag tar hjälp av Chopra och hans bok ”Livets sju andliga lagar”. I avsnittet om att leva sina ”avsikter och önskningar” lyfter han fram 5 punkter att träna på:

  1. Att uppleva mellanrummen (mellan tankarna). (Jag tränar genom att meditera 30 min morgon och kväll.)

  2. Att frigöra sina avsikter och önskningar. (Jag skriver ned mina avsikter och önskningar, så exakt jag kan. Och läser igenom dem innan jag mediterar. Jag bär dem med mig under dagen på en lapp.)

  3. Att vara i ett självrefererande tillstånd. (Jag försöker att inte se mig själv och mitt liv med omvärldens ögon, och jag gör det bland annat genom att behålla mina önskningar för mig själv.)

  4. Att släppa förväntan om ett visst resultat. (En av de viktigaste – och mest utmanande – punkterna som jag ser det. Detta tränar jag på för att komma bort från kämpandet och ansträngningarna – som bara leder till ohälsa och obehag. Det är för mig en underbar utmaning som innebär att acceptera att leva i ovisshet och osäkerhet. Och att glädjas åt varje ögonblick av mitt liv, utan att nödvändigtvis veta vart det leder.)

  5. Att låta universum ordna detaljerna. (Också detta en del av att släppa taget. Att lita på livet, den organiserande kraften i livet och universum. Att bejaka och följa med i flödet. Att inte kämpa emot och försöka styra.)

Det är inte lätt. Att vilja leva sin passion, och vara aktiv och engagerad, utan att fastna i jakt på resultat. För vi lever i ett prestige- och resultatinriktat samhälle, där ”görandet” värderas högre än ”varandet”. Men jag har själv erfarit att det ger mig så mycket att ”bara vara”, särskilt när jag har mycket att göra! Och faktiskt, vilket kan tyckas vara paradoxalt, så ger det till slut även bättre resultat. Inte alltid de jag förställt mig, men de bästa. Resultat som liksom kommer till mig, av sig själva. Som växer fram ur själva processen av ansträngningslöst samarbete med livets och universums flöde. I nuet.