Jag prövar tanken. Tränar mig på att förhålla mig försvarsfritt till olika situationer och människor. Tränar på att inte hävda och försvara åsikter, ståndpunkter, ”fel” och ”rätt”, ”för” och ”emot”. Och jag låter mig återigen inspireras av Deepak Chopra som skriver: ”När du inte har något att försvara tillåter du inte att någon dispyt uppkommer. Om du gör det här konsekvent – om du slutar kämpa och hålla emot – kommer du helt och fullt att uppleva nuet, som är en gåva.”

 

I nuet finns inga konflikter

Någon blir arg på mig, ger mig kritik och attackerar mig för något jag gjort eller inte gjort. Något som jag själv inte upplever att jag gjort mig skyldig till. Om jag då väljer att inte försvara mig; att inte hävda att jag i själva verket gjort rätt och att det är hon/han som har fel; att bemöta kritiken med argument och att försöka bevisa och övertala den andra om att min ståndpunkt är den rätta. Vad händer då?

Det som sker är att jag blir medveten om mina känslor och om vad jag förnimmer i min kropp. Och jag blir medveten om den andras känslor. Och om den smärta vi båda i stunden upplever av att just nu inte kunna nå varandra. Jag kan göra mig medveten om min andning och koncentrera mig på att känna den i magen. Och jag kan andas igenom hela upplevelsen; acceptera, bevittna. Den andras känslor träder fram allt mer; hon/han kanske gråter, skriker, blir tyst…

Försvar och argumentation skapas i tankarna, med intellektet. Och det leder mig bort från närvaron. Kroppsförnimmelserna och känslorna visar mig vägen tillbaka till nuet. Men det kan bara ske när jag släpper taget om att försöka försvara mig.

Och när jag återvänder till nuet så upplöses ”problemen”, ”konflikten”. För i nuet existerar inga problem. Att gå i försvar skapar problem, konflikt. Att inte gå i försvar synliggör möjligheter, lösningar.

Går det att njuta av dåligt väder?

Jag skulle i onsdags besöka Skeppsholmens Folkhögskola för att leda några pröva-på-pass i mindfulness. När jag redan var på väg upptäckte jag att ett underkylt isregn föll. Jag hade fel sorts skor på mig och blev blöt och kall om fötterna. Det blåste och var mulet.

Detta var nuet. En situation som många av oss skulle beskriva som ”dåligt väder” och kanske förbanna – både vädret och årstiden. Vi skulle svära över vädret och önska att det vore sommar istället, eller att vi var i Tahiland, eller hemma i den sköna varma sängen. Vi skulle ”försvara” oss mot väderleken; argumentera mot den, tycka att den är ”fel”, inte borde finnas.

Men vädret går inte att försvara sig mot. Det går heller inte att argumentera mot. Det bara är där. Precis såsom det är. Vare sig vi gillar det eller inte. Att vi förbannar och svär över vädret ändrar det inte. Däremot skapar och förstärker vi känslor av obehag inom oss själva och detta tar bort vårt fokus från det som är, här och nu.

Nuets gåva

För att kunna gå i försvar behöver vi först definiera något som ”dåligt” och ”fientligt”. Därefter kan vi ge oss hän åt en reaktion som innebär att vi hävdar något i motsats som vi anser är ”bra” och ”vänligt”. Då kan vi rikta vi in vår energi på att strida och kämpa för detta ”goda” mot det ”onda”; ”fienden”. Detta tar bort vår medvetna närvaro och vi dräneras på kraft och energi. Följden blir en negativ cirkel som i olika grad ger oss och förstärker lidande.

Att vara i försvarsfrihet innebär att helt och fullt acceptera det som redan är, det vill säga det pågående ögonblicket. Utan att värdera någonting som vare sig ”bra” eller ”dåligt”, ”ont” eller ”gott”. Det handlar inte om att försöka tvinga sig själv till att njuta av dåligt väder. Utan det handlar om att inte kämpa emot något som redan är ett faktum.

Nuet är en gåva. Vilket Chopra skriver tydliggörs i det engelska ordet ”present”. Det som händer när jag till fullo gör mig öppen för det pågående ögonblicket precis såsom det är – vad det än är – och när jag accepterar det helt utan att försöka försvara mig, är att jag blir närvarande (beeing present), och då kommer nuets gåva till mig (the present), vilket med Chopras ord kan beskrivas som ”en inre glöd, en extatisk gnista som vibrerar i varje levande varelse.” Detta är mindfulness, och det hjälper mig att uppleva livet fullt ut. Och ja, detta i sig ger mig en stor njutning och glädje: glädjen över att finnas till och vara.

Kategorier: Mindfulness

3 kommentarer

Homepage · 16/05/2012 kl. 01:37

Outstanding weblog here! Moreover your web site rather a great deal up quick!

Jolynn Wuensch · 17/06/2012 kl. 18:32

I’m extremely impressed with your writing skills as well as with the layout on your weblog. Is this a paid theme or did you customize it yourself? Anyway keep up the excellent quality writing, it’s rare to see a nice blog like this one today..

google · 22/05/2013 kl. 10:17

google…

Google http://www.google.com

Kommentarer inaktiverade.

Relaterade inlägg

Mindfulness

Jobbiga känslor och problem

Vi går alla igenom händelser, situationer och faser i livet där vi upplever olika grader av obehag. Det kan röra sig om allt från vardagliga ”småproblem” som att vi missar ett tåg, försover oss eller Läs mer…

Mindfulness

Mindfulness är svårt – och lätt!

Mindfulness är inget nytt, varken i hela mänsklighetens eller i enskilda individers historia. Det praktiserades för tusentals år sedan av buddhister och taoister och olika naturfolk. Vi kan det från födseln – alla små barn, Läs mer…