Meditation tar bort duktighet

”Jag har inte gjort läxan.” ”Den här veckan har jag inte varit duktig på att meditera och göra övningarna.” ”Just nu har det varit så mycket annat som jag varit tvungen att få gjort och överstökat, så jag har valt bort meditationen.” Dessa och fler liknande kommentarer brukar dyka upp på varje mindfulnesskurs jag leder, och även i mitt egna huvud, i form av tankar, när jag tränar medveten närvaro i min vardag. Den känsla som ligger bakom dessa uttryck är en form av skam. Samma skam vi alla kan minnas från det vi var barn och inte hade gjort läxan i skolan.

Förmågan att känna skam är inget vi föds med, den skapas hos oss redan i tidig barndom i vår interaktion med vuxna – föräldrar, lärare, släktingar, äldre syskon. Skammen skapas genom att vi får lära oss att det finns villkor för kärleken (som vi först helt naturligt tog för given som gränslös och villkorslös). Ett av villkoren heter ”duktig”. Jag får som barn lära mig att om jag är duktig – det vill säga beter mig såsom andra vill – så får jag kärlek, annars inte. Har jag ”fint” bordsskick, ”äter duktigt” och tackar för maten, så får jag kärlek och positiv bekräftelse, annars inte. Ganska snabbt i livet börjar vi bli styrda av rädslan att känna skam, det vill säga att inte bli älskade. Så vi bygger in denna mekanism i vårt inre, så djupt att vi som vuxna tar den för given som en ”naturlig” och kanske rentav nödvändig del i vår personlighet och vårt beteende.

Och vad rädslan för skammen, samt kamp- och flyktförsöken undan den gör med oss, är att den tar bort vår medvetna närvaro; den skär av kontakten med vårt inre centrum, vår källa. Vi lär oss att pejla in vad andra människor tycker, önskar, kräver om hur vi ska bete oss. Och vi tappar alltmer kontakten med vad vi innerst inne själva vill, behöver och längtar efter. I olika hög grad bli vi mer och mer utifrånstyrda. Går det riktigt långt så vet vi till slut inte alls vad vi egentligen vill med våra liv: Vad vill jag arbeta med? Vem vill jag leva med? Vilka drömmar vill jag förverkliga? Vad har jag för passioner? Frågor som bara jag själv kan svara på, bortom skammen, bortom rädslan för att förlora andras bekräftelse och godkännande, och i kontakt med mitt inre, sanna själv.

Att välkomna motståndet

Vad gör jag när jag säger ”just nu har jag inte tid att meditera, det får vänta”? Jag lever i framtiden. Jag tar bort min närvaro. Jag låter rädslan styra mig bort från mig själv. Vad är jag rädd för? Att inte göra det jag ”borde” och ”måste”; att inte vara ”duktig”. Vem dömer mig? Oftast jag själv. Redan i tidig barndom bygger vi in de dömande, kritiserande och krävande rösterna i vårt psyke. Så vi blir till slut även rädda för att skämmas inför oss själva. Vi tycker det känns bättre om vi först får det gjort och överstökat som förväntas och krävs av oss (vem kräver!?) – så kan vi sen, och med gott samvete koppla av och meditera. Men då är det redan för sent. Då har vi redan tappat närvaron. Och vägen tillbaka blir lång och mödosam.

Att träna mindfulness innebär att fullt ut acceptera och omfamna det som är i nuet, inom och utom dig. Allt det du känner, tänker och erfar med dina sinnen här och nu. Mindfulness är att bjuda in allt detta med öppet hjärta och att se på det med nyfikna, intresserade och icke-dömande ögon. När jag får tanken ”Jag borde meditera” eller ”Jag hinner inte meditera just nu” så kan jag träna på att välkomna dessa tankar som meddelanden från mitt inre om mina egentliga behov. Och då kan det visa sig att dessa tankar egentligen betyder något i stil med: ”Jag behöver egentligen meditera men jag upplever ett motstånd som jag behöver hjälp att bryta igenom” och: ”Jag känner mig pressad och stressad så det jag skulle behöva göra just precis nu och inte sen är att meditera”. Att vara snäll mot mig själv i detta läge vore att ge mig själv den hjälp i form av inre vila och centrering som meditationen medför. Det är inte att vara duktig, det är att ge mig själv det jag behöver.

Det går inte att vara duktig på att meditera. ”Duktig”, ”måste” och ”borde” är alla ord. De är abstrakta begrepp som endast existerar i vårt tänkande. Meditation är att sitta i tystnad, bevittna det som är, och vänta in mellanrummen; mellanrummen mellan tankarna. Och bortom tänkandet finns ingen duktighet, inga måsten, ingen skam och ingen rädsla. I mellanrummen kommer du i kontakt med din källa, din inre kärna, ditt sanna jag. Och ju mer du mediterar desto mer kan du börja leva inifrån och ut, och bli inifrånstyrd istället för utifrånstyrd.

Bevittna din inre krävande domare

Om jag tänker att ”jag ska träna mycket mindfulness och bli duktig på att meditera och vara närvarande” och ger mig hän åt denna tanke, så kommer den att ta bort min närvaro. Därför går det inte att försöka vara duktig på att meditera. I samma ögonblick jag är ute efter något – ”satori”, upplysning, inre frid, lycka – så förlorar jag det. Närvaron beter sig som fin sand om du håller den i handen; ju hårdare du kramar om den desto snabbare rinner den mellan dina fingrar och du förlorar den.

Varje gång jag får tanken ”jag borde meditera” så kan jag välja att se det som en gåva och en möjlighet att bevittna hur djupt i mig duktighetsmekanismen sitter. Jag kan se tanken, bjuda in motståndet mot att meditera (det kan komma fler tankar som ”jag hinner inte”, ”just nu går det inte” etcetera) och de känslor och kroppsförnimmelser av obehag som kommer eller redan finns i mig – och bevittna allt detta! Jag kan säga mentalt till mig själv: ”Jag är medvetandet som bevittnar mina tankar, mina känslor, mina kroppsförnimmelser, men jag är dem inte”.

Jag observerar, accepterar och bevittnar. Detta är meditation. Detta är medvetenhet. Detta är mindfulness. Och jag kan praktisera det på många olika sätt (det finns lika många sätt att meditera som det finns människor) genom att sätta mig ner ensam i ett tyst rum i lotusställning och göra Zenmeditation, men lika gärna medan jag arbetar, springer till tunnelbanan eller umgås med människor.

Att vänta in Källan

När jag säger ”jag har inte tid att meditera just nu”; ”den medvetna närvaron får vänta, först måste jag få det här överstökat” så är det ingen annan än mig själv jag sviker. Livet är det som pågår här och nu. Inte i morgon, inte om ett år, inte om två minuter. Utan nu. Precis nu. Inget annat. Bara det finns. Det här. Den här texten och du som läser den; de tankar du får, de känslor du upplever och de kroppsförnimmelser du har. Vilka är de? Vad händer inom dig, just nu?

Vad vill du? Innerst inne? Svårt att veta? Sätt dig ner i tystnad och stillhet, i minst 30 minuter, och se vad som händer. Vänta. Ha tålamod. Var uthållig och snäll med dig själv. Tillåt dig att ha tankar som innehåller ”borde” och ”måste”. Se alla kraven, förväntningarna och all din duktighet. Bevittna. Vänta. Det är bara en tidsfråga innan du kommer i kontakt med din källa. Ditt inre centrum. Och då kan du börja lyssna, till din inre, sanna röst …

Jonas Ask

Skapa en inspirationskväll med dina vänner!

1 reaktion på “Meditation tar bort duktighet

  1. your website is the most informative. i loved your website a lot. thank you.

Kommentarer inaktiverade.