Mindfulness är inget nytt, varken i hela mänsklighetens eller i enskilda individers historia. Det praktiserades för tusentals år sedan av buddhister och taoister och olika naturfolk. Vi kan det från födseln – alla små barn, upp till cirka tre års ålder, är helt och fullt medvetet närvarande. Så vad är det som händer? Varför är bland det svåraste en vuxen människa i Sverige i dag kan ta sig för att sitta tyst, stilla och ensam i meditation? När det egentligen är något väldigt enkelt, som vi alla kan från början?

På mina kurser pratar vi ofta om detta att det kan kännas svårt att praktisera mindfulness i sin vardag. Dels kan det vara så att man upplever att man får svårt att skapa tid, plats och ro att meditera, och dels att det är svårt att påminna sig själv och få in det i sitt pågående liv. Jag får också frågor om hur jag gör själv, i min vardag.

Jag mediterar regelbundet, med vissa undantag, 30 minuter på morgonen och 30 minuter på kvällen, varje dag. Under dagen gör jag även kortare meditationer, till exempel på jobbet eller medan jag åker buss eller tunnelbana. Jag tränar även på att öka min medvetna närvaro i allt jag gör. Detta gör jag genom att bland annat fokusera på min andning samtidigt som jag arbetar eller umgås med människor. Jag tränar på att göra allt till en meditation. Vilket innebär att jag övar mig i att vara fullt medvetet närvarande i den situation jag är i för tillfället, vilken den än är: Vilka sinnesförnimmelser har jag? Vad upplever jag inuti min kropp? Vilka känslor har jag?

Att lära bort icke-närvaro

Är mindfulness svårt? Ja. Och nej. Det är svårt därför att jag under många år har lärt in ett frånvarobeteende. Detta beteende är så utbrett och etablerat i vårt samhälle att det blivit ”normalt”. Och det innebär att vi egentligen aldrig är helt och fullt i nuet; vi är ständigt på väg någonstans både fysiskt och mentalt. Vår kultur är så inriktad på att göra att vi har glömt bort hur det att vara. Tidigt i livet får vi lära oss att det är prestationer, resultat och mål som räknas och ger oss värde. Inte den jag är. Sedan tre års ålder ungefär har vi tränat oss i icke-närvaro. Vi har lärt oss att tänka på och oroa oss inför framtiden och att gräma oss för och grubbla över dåtiden så mycket att vi tappat bort vår förmåga att bara vara, här och nu.

Att ”bara vara” betyder att inte föröka åstadkomma och uppnå något. Att acceptera mig själv och nuet precis såsom det är. Att släppa taget om alla krav och förväntningar jag själv och andra har på mig.

Därför är bland det svåraste en vuxen människa i Sverige i dag kan ta sig för att bara sitta tyst, stilla och ensam en halvtimme på morgonen och en halvtimme på kvällen. För att det känns fel. Vi gör ingenting. Vi åstadkommer inget. Det syns inget resultat. Därför är det så mycket lättare att gå på ett spinningpass eller till gymmet; där syns det att vi utför något. Vi blir svettiga, vi anstränger oss. Andra ser att vi är ”duktiga” och ”kämpar” (vi söker andras godkännande); och vi kan hoppas på att kunna uppvisa och mäta resultat: en slimmad, muskulös kropp, bättre kondition etc.

Men det är också enkelt med mindfulness! Därför att vi kan det alla från början. Alla små barn är fullt medvetet närvarande i nuet; i det de gör, upplever, känner. Det som händer när vi börjar träna mindfulness är att vi återknyter kontakten med vårt inre lilla barn. Det där barnet som kunde uppleva en sommar som en evighet. Eller hur tiden stannade när hon/han helt uppslukades av att bygga en koja eller leka kull. Mindfulness är enkelt för att det enda som egentligen behövs är att sätta sig ner i stillhet och bara vara. I mindfulness finns inga krav, inga plikter, inga måsten.

Att alltid börja om på nytt

I mindfulness finns sanningen om oss själva och våra liv. Sanningen kan vara svår och jobbig att möta och våga se. Därför uppstår motstånd. Därför tycker vi det är svårt. Därför hindrar vi oss själva från att släppa taget om dåtid och framtid och bara vara i nuet. För vi har byggt vår identitet på plikter, resultat, mål, prestationer. Hur vi tror och tänker att andra människor uppfattar oss.

Det sköna och enkla med mindfulness uppstår när vi kommer över tröskeln och skaffar oss en egen form av disciplin – bortom ”borde” och ”måste” – där vi tränar och mediterar regelbundet. Detta kan bara läras genom erfarenhet. Därför har jag själv genomgått flera mindfulnessprogram. Därför tränar jag mindfulness varje dag sedan flera år tillbaka, därför har jag kurser i mindfulness. Kurserna ger mig möjlighet att fortsätta träna mindfulness själv och samtidigt dela med mig av mina erfarenheter till kursdeltagarna.

Det handlar inte om att lära ut mindfulness. Det går inte. Mindfulness kan inte läras ut. Mindfulness går inte att läsa eller prata sig till, och inga föreläsningar hjälper.

Jag är en nybörjare

Mindfulness kan jag bara träna och vara i genom att inse att jag är en total nybörjare varje morgon när jag kliver ur sängen för att sätta mig och meditera. Varje ögonblick börjar jag om, får lära mig på nytt. Det går inte att bli fullärd, det går inte att behärska mindfulness.

Genom att se och acceptera detta – och genom att träna regelbundet – upplever jag mer och mer medveten närvaro i mitt liv. Den viktigaste skillnaden för mig med detta är att jag mer på djupet upplever att jag lever mitt liv, i kantakt med min inre sanning om vem jag är och hur jag vill leva. Det innebär inte att jag aldrig mår dåligt, känner mig otillräcklig, stressad, splittrad etc. Men det innebär att jag bättre kan vara medveten om dessa tillstånd, bevittna dem och liksom se dem och mig själv utifrån. Och att jag inte faller offer för dem på samma sätt som tidigare. Och i förlängningen innebär det även att jag känner mig lyckligare och mer tillfreds med mitt liv.

Vad ger mindfulness?

Jag skulle kunna skriva en lång lista på vad mindfulness har medfört för positiva förändringar i mitt liv (det får bli en annan gång). Förändringarna har kommit till mig, inte som ”mål” och ”prestationer”, utan som positiva bieffekter av att jag mediterar, och släpper taget. Jag önskar mig vissa förändringar eller mål, men det är först när jag helt släpper taget om dem, och förväntningar på särskilda resultat, som förändringarna realiseras.

Fungerar det? Ja. Verkar det mystiskt? Tvivlar du? Pröva själv!

Läs om aktuella kurser och events hos Vipassana Livscoach & Mindfulness

Kategorier: Mindfulness

2 kommentarer

Allyson · 06/03/2012 kl. 07:12

The blog is cool

acute bronchitis · 18/06/2012 kl. 19:32

vipassanalivscoach.se är värt ett besök varje dag

Kommentarer inaktiverade.

Relaterade inlägg

Mindfulness

Jobbiga känslor och problem

Vi går alla igenom händelser, situationer och faser i livet där vi upplever olika grader av obehag. Det kan röra sig om allt från vardagliga ”småproblem” som att vi missar ett tåg, försover oss eller Läs mer…

Mindfulness

Inget att försvara

Jag prövar tanken. Tränar mig på att förhålla mig försvarsfritt till olika situationer och människor. Tränar på att inte hävda och försvara åsikter, ståndpunkter, ”fel” och ”rätt”, ”för” och ”emot”. Och jag låter mig återigen Läs mer…